Jag står vid en busshållplats
En sån där vanlig, trist dag
Det står en brun papperskasse utan ägare i busskuren
Då och då går det förbi någon som tittar i kassen
Alla blir de lika förvånade och tar fram något ur den
Något som verkar vara dem mycket kärt
Det lustiga är att det verkar inte spela någon roll
Alla föremål får uppenbarligen plats
Där i kassen
Jag har gått fram tre gånger nu
Och tittat i den där märkvärdiga kassen
Varje gång har det suttit ett påskluder i den
Hon tittar på mig, och så ler hon
Sedan undrar hon om jag vill följa med in på en kopp kaffe
Eller om vi bara ska knulla
Jag svarar henne inte, utan låtsas som att bussen kanske kommer nu
Men det gör den inte och det vet hon
Jag hör henne skratta nerifrån kassen
Men det verkar bara vara jag som märker henne
Det är bara jag som får ett påskluder i den bruna papperskassen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar